Året var 1997

Sommaren 1997 skulle komma att förändra mitt liv helt och hållet. Det var tidig sommar mellan 7:an och 8:an, jag skulle snart fylla 14  och livet rullade på som det skulle, sommarlov var ju som vanligt höjdpunkten på året. Min musiksmak vid den tidpunkten var alltjämt mer eller mindre osammanhängande sörja lite Prodigy (fat of the land) lite No doubt (Tragic kingdom) lite Jumper lite Kent (Verkligen) lite Bloodhound gang och såklart Guns N Roses, min musiksmak var av den sk blandade sorten och väldans schizofren, jag lyssnade på allt som föll mej i smaken.

Jag lyssnade ofantligt mycket på P3 vid den tidpunkten tror radion gick i princip dygnet runt, vaknade till p3 somnade till P3. I en bilfärd på väg till dåvarande OBS bergvik så hörde jag en låt på P3 såklart som jag visste att jag hade hört X antal gånger tidigare men då enbart som bakgrunds ljud och jag hade enbart noterat att den var bra och inte så mycket mer. Nu däremot så såg jag chansen att verkligen lyssna ordentligt och bad min käre far att vrida upp volymen ordentligt på bilstereon. Och där var den, låten och bandet som skulle få mej att älska musik över allt annat.  Radiohead hette gruppen Let down hette låten och dessutom Karma police spelades strax därefter. Jag var helt såld och hänförd, hade aldrig hört något liknande i hela mitt liv. Jag var helt enkelt tvungen till att införskaffa mej ett exemplar av albumet Ok Computer, lägligt så släpptes skivan den 16 Juni 1997 och jag fyller år den 20 juni så födelsedagspresenten var en självklarhet.

Skivan införskaffades på min födelsedag den 20 juni 1997 på Obs Bergvik vilket var den enda ”skivbutiken” jag kände till riktigt ordentligt då.

Radiohead blev en stor del av mitt liv, jag köpte allt som hade med dom att göra (Japp jag gillar att samla) och har i dagsläget runt 35 skivor x antal filmer och rariteter.  Men det som var det bästa med upptäckten var även att dem fick mej att öppna upp ögonen för den brittiska musikscenen. Och inte all för lång tid därefter så hade jag köpt på mej en himlans massa nya skivor med nya och gamla brittska artister och band, Blur, Pulp, Oasis, Suede, Wallflowers, Bernard Butler,  Beatles för att nämna några. Några av skivorna sålde jag till knastret  under min Marilyn Manson revoultion vilket jag ångrar nu idag men har kvar de flesta iaf jag blev en sk brittpopare i min tycke och smak, försökte även klä mej därefter med varierande resultat och Musikmagasinet Q blev såklart min bibel. (Q är en svindyr engelsk musiktidning som går för runt 80 spänn här i Sverige, jag har runt 100 stycken tidningar! Jag sa ju att jag gillade att samla på saker).

Nu såhär i efterhand så har jag mycket att tacka P3 och Radiohead + de andra brittiska banden för. Det är tackvare dem jag började spela gitarr och skriva egna låtar och tack vare dem som jag gillar musik så mycket som jag gör nuförtiden.

1997 var ett bra år helt enkelt

Måste ju avsluta med en liten kavalkad av mina gamla favvolåtar Vassego ni som också gillade 1997.

Radiohead – Let Down

Pulp – Disco 2000

Blur -  Beetlebum

Suede – Saturday night

Jag har blivit gammal och bitter!

Ohojhoj!

Har insett en sak tillslut, en ganska skrämmande men även roande sak.

Jag har blivit gammal och bitter! Ni har tidigare kunnat läsa om mina svåra aggressionsutbrott på grannarna ovanför. Jag har hoppat och bankat i taket, svurit och varit arg som gäng försupna feminister på fest i playboy mansion, planerat hämdattacker osv. Jag tål dem helt enkelt inte! Men har kanske insett att dom  inte är så farliga egentligen. Dom för nog egentligen inte mer oväsen än gemene man, det är nog mer mej problemet ligger hos därav min insikt i att jag är gammal och bitter.

En gång i tiden var det jag som var den där högljudde och nonchalanta grannen som förde oväsen i tid och otid. Gillade även och mer än gärna att festa till gryningen och volymknapp på stereo apparater gick enligt mej bara att vrida åt ett håll. Jag var odräglig och odödlig allt på en och samma gång.

Men sen jag fick barn så har irritationsmomenten i min vardag ökat markant, allt från festande ungdomar, ungdomar som tar hissen trots att de kan gå, folk som åker (gratis)buss med sina tre/fyra åringar i barnvagn trots att barnen kan gå själva, Folk som vill ge goda råd jag inte vill ha! listan kan göras lång. Det mesta handlar om min egoism och att jag vill ha lugn och ro och att världen ska respektera att jag vill ha lugn och ro, eller allt handlar väll i grund o botten om att jag vill att Elly och Nadja ska ha lugn och ro när de ska sova eller när vi tillsammans behöver ta oss nånstans.

Jag antar att irritationsmomenten blir fler när man slutar vara så egoistisk och faktiskt ger större delen av sitt liv till sina barn. Man vill ju deras bästa och endast det bästa duger åt dom + efter en hård dags arbete med barnomsorg så vill jag faktiskt ha lite lugn och ro.

Kan se mej själv som gammal ”Hutta” åt ungdomarna som spelar ”dunka dunka” musik, min bitterhet kommer nog sätta sej djupt innanför min hud innan E o N flyr hemmet. När jag tänker efter så gillar jag faktiskt tanken av att vara bitter det är kanske inget fel med det…..jag är bitter, jag är Tommy!

(De Flodhästar till Kent spelande satanister som bor ovanför oss bestämde sej idag för att de skulle dansa!!! gissar på att dom spelade det där förbannade dans spelet som finns till PS2. Trodde fan ett tag att huset skulle falla ihop, jävla tjockisar! Snart kommer hämden!)

Ett lik, en fest en sömnlös natt!

Ohojoj!

Dag två: Jag har fortfarande feber och är sjuk, är lite bättre än igår:-) men känner fortfarande samma vildsinta hat mot min kropp som tidigare. Dock så har mitt vildsinta hat förflyttats lite från min kropp till en våning ovanför.

De som bor på våningen ovanför bestämde sej igår kväll för att ha det lite trevligt med sin vänner, vilket resulterade i väldans högljudd (dålig) musik och fyllesnack strax ovanför 100 decibel gränsen. Jag är egentligen inte en sån som klagar över lite casual partajande, men när jag är sjuk och försöker sova då förvandlas jag till Hin-håle själv! Inte nog med att jag inte fick sova E o N sov nog sämre än jag, sånt gör verkligen att horn börjar växa ut från mitt huvud.

Nu var det väll inte deras fel helt och hållet att E o N sov dåligt, dom har också blivit sjuka och är febriga:-(

Men jag tål verkligen inte dom där KENT spelande tjejerna, funderar på att skriva en arg och bitter lapp till dom snart, där ollning är involverat!

Nog om det, nu till liket! Utanför vårt fönster på andra sidan gatan så upptäckte jag igår kväll en påse som var avlång och igentejpad i båda ändarna!!?? såg lite ut som ett barnlik av nått slag. Funderade inte så mycket över det egentligen (jag var febrig och förvirrad vid den tidpunkten) förenns jag hade gått och lagt mej och började grubbla. Betämde mej efter 20 min grubblande att jag nog skulle ta ett kort på det iaf, Just in case. Men när jag gick upp och skulle fota så var….. ”Liket borta”. Vi kan ju hoppas på att det inte var ett barnlik och bara en random påse som låg där och bara existerade, suspekt var det iaf.

Nu på morgonen så upptäckte Linda att påsen var öppnad och innehållet borta. Skumt tycker jag! Jag anar ugglor i mossen, grannnarna ovanför kanske är KENT lyssnande satanister som dräper små oskyldiga barn offrar dom till Jocke berg och dumpar dom sedan där det passar, sedan tar dom kvarlevorna och använder som foto objekt till kommade KENT booklets? Jag är på min vakt iaf!

Nu ska jag äta kladdkaka med glass och tycka synd om mej själv!

Cheers!