Jag har länge trott att mitt yrkesval var en ren slumpmässigt val. Att bli tandhygienist har inte känts riktigt synonymt med den personen jag är eller det livet som jag levt. Men under en lång resa med tåget hem så föll alla bitarna på plats. Om jag ser tillbaka på min barndom och upplevelser som format mig och min relation till tandvården och tänder så känns det som om livet kanske banade väg eller gav mig en knuff i denna riktning.

Som liten pojk så visste min mor inte bättre än att ge mig nyponsoppa i nappflaska både dag och natt vilket resulterade i att mina mjölktänder totalförstördes redan vid tre års ålder. Jag minns såklart inget av detta men historien har hängt med mig hela mitt liv, jag fick dra ut flertalet tänder under narkos. Här börjar kanske historien? Jag var en rädd liten pojke, min mamma skrämde uppenbarligen livet ur mig och skapade en enorm fobi för tandläkare och allt som hör därtill. Jag vet detta för att jag har läst mina journal anteckningar från 80 talet där det tydligt står om vilken negativ inverkan min mamma hade på mig.  Hon sådde ett frö som skulle växa och uppta en stor del av mitt liv. Jag var livrädd, vägrade gå till tandläkaren, misskötte mina tänder och åt godis som en missbrukare.  Den rädslan stal enormt mycket energi från mig och spann utom kontroll jag hade återigen stora hål i mina permanenta tänder som 7-8 åring osv och vägrade laga, blev remitterad till barnspecialister och där fick jag förbli tills jag övergav tandvården som fri 19 åring.

En annan sak som präglade mig under min uppväxt var mina föräldrars ruskigt dåliga tänder, de genomgick flertalet behandlingar men deras tänder förblev dåliga och som barn/ungdom så skämdes jag i så stor mån att jag nästan vägrade ta hem vänner på besök pga av deras tänder. Mitt fokus var skevt, men var ändå lokaliserat till deras munnar inte deras personlighet. Jag levde med rädslan om att få lika dåliga tänder som de och skammen över deras misslyckande.

Nu är detta inga originella historier utan var och varannan har ett särskilt förhållande till tandvården, skillnaden är kanske att jag flyttade fokuset och hittade ett sätt att hantera det som jag fruktade mest dvs att bli det som jag fruktade.

Jag sökte ändå tandhygienist utbildningen lite av en slump som ett test. Nu känns det helt rätt, det är detta jag ska hålla på med.

(Utelämnar kanske lite för mycket av mina föräldrar, sorry)

”Jag skrattar så att jag gråter Helt underbart the Zombeatles!”

”I måndags så vaccinerade jag mig mot svininfluensan, vaccinet har pajjat min höger arm och orsakat feber och allmän sjukdomstillstånd. Så jag varnar alla som gillar sina armar att vaccinera er. Är smått bitter över vaccinet.”

För några månader sedan så bestämde sig jag och L för att skriva ner alla artister/band som vi har sett live. Kändes ganska viktigt att göra det innan jag jag glömmer och med tanke på att jag sett minst 70% av banden under alkoholens influens så var det extra viktigt att pränta ner allt på ett papper. Både dåliga och bra artister har jag genomlidit genom åren som gått och vissa artister kan man verkligen ifrågasätta sig om vad i hela h-vetet jag har gjort där. Jag skyller på alkoholen iaf.

Här är listan och antal gånger jag sett dem.

HIM

The 69 Eyes x2

Primal scream

Moonspell

Hellacopters x2

Teddybears STHLM

Tomas Rusiak

The division of laura lee

Drömhus

Robyn

NIN

Detektivbyrån

The sounds x3

Alice in videoland x3

The knife

International noise conspiracy

Wolfsheim

And one

Cradle of filth

Coffinshakers x hur många ggr som helst

Red cell

Crüxshadows

Turbonegro

The ark x2

Blindside

Marilyn Manson

Mucc

Dir en grey

Girugamesh

Sahara hotnights

Imaginary walls

Ceasars palace

National teatern

Laleh

Melody club

Judas priest

The kristet utseende

Slagsmålsklubben

Mustasch

Sparzanza

Tyskarna från lund

Soul fly

In flames

Hardcore superstar

Pain

Das ich

Bob log III

Olle ljungström

Skinny puppy

Strip music

The soundtrack of our lives

New order

Silver bullet

Gothminister

Ubba

Da buzz

Lasse stefanz

Backyard babies

Och många fler som jag inte kommer på just nu eller då jag gjorde listan. Inte så många band som jag egentligen borde ha sett men jag är nöjd ändå.

Muminfamiljen har figurerat flitigt på våran TV de senaste månaderna. Man kan nästan säga att det har nästan blivit lite av en tradition att se Mumintrollen varje dag och det kan man tacka E & N för. Deras Muminsug verkar inte ha några begränsningar just nu.

Alltjämt så verkar Muminfamiljen vara en helt vanlig och kärleksfull familj som lever det trevliga Svenssonlivet i Mumindalen. Men jag tror att det döljer sig en tragisk historia eller rent av snaskig historia under ytan. Nånting stämmer helt enkelt inte, det verkar för bra för att vara sant. Vad döljer de där Mumintrollen egentligen?

Det som har både fått mig och L att fundera ordentligt är det faktum att Muminpappan och Muminmamman inte delar säng utan sover i separata sängar. Muminmamman är dessutom väldans övertrevlig mot Muminpappan och kallar han älskling hela tiden, Muminpappan å andra sidan säger aldrig älskling tillbaka. Muminpappan verkar även vilja kompensera med storslagna presenter och Muminmamman ljuger om att hon i hemlighet träffar Hermulen.  Detta har fått mig att komma upp med teorier om vad som egentligen har hänt tidigare, frågetecknen är många och jag ska här presentera min teorier. (Känsliga läsare kan sluta läsa här)

Teori 1: Hermluen och Muminpappan

Kan det vara så att Muminpappan och Hermulen har haft ihop det tidigare? Kan det tom vara så att mitt under en av Muminpappan och Hermulens BDSM lekar så klev Muminmamman in och fick till sin förskräckelse se Muminpappan naken och upphängd på ett kors, smiskandes av en läderklädd Hermulen. Muminmamman ska då ha blivit så förkrossad att hon försköt Muminpappan under en period men bestämde sig för att ta tillbaka honom pga Mumintrollet och den fasanfulla tanken av ett hem i spillror. Muminmamman som vill bevara det goda ryktet som Muminfamiljen har tog tillbaka Muminpappan men delade på sängarna och håller enbart skenet uppe utåt sett. Älsklings kallandet är enbart till för att pika Muminpappan och Muminpappan skäms över sina böjelser och vill inte säga älskling tillbaka. Det är också anledningen till den överdriva kompensationen av presenter och dylikt från Muminpappans sida.

Teori 2: Muminmamman och Hermulen.

Eller kan det  vara så att Muminmamman på senare år drivit ifrån Muminpappan rent känslomässigt. Att hennes känslor har förflyttat sig till Hermulen. Muminmamman och Hermulen har liknande intressen i trädgårdsarbete och Hermulen försöker inte att dölja sin flint med en löjlig hatt. Muminpappan vet inget om detta men är besvärad över de separerade sängarna. Muminmamman säger att separationen är för att hon behöver sitt personliga utrymme när hon sover och är i klimakteriet och tycker det blir för varmt att ligga tätt intill någon.  Muminpappan känner sig utfryst och vet inte hur han riktigt ska besvara  Muminmamman när hon kallar honom för älskling. Men jag tror att Muminpappan innerst inne vet att  Hermulen har påtat i hans rabatt men vågar inte riktigt erkänna det för sig själv. Hans roman som han påstår sig skriva är egentligen en loggbok över varje steg som Muminmamman tar, han bidgar sin tid helt enkelt.

Jag vet inte riktigt. Nått stämmer inte, de är för perfekta. Nått hemligt har de på gång de där små Mumintrollen.

Jag ska forska vidare! Sanningen über alles!

”Jag är deppig…men jag överlever…”

På perongen i Säffle har jag spenderat åtskilliga minuter den senaste veckan.  Det är jag och tågresenärer som vistas där, men det finns en grupp till och det är den gruppen som inte ska åka någonstans utan bara existerar där för att det inte finns något annat, ingen annanstans att ta vägen. Det måste vara så att Säffle saknar en ungdomsgård eller dylikt, för varför annars skulle typ 15 ungdomar hänga just där? Jag blir rent utsagt äcklad av dessa vilsna och omogna själar.

Jag vet inte varför men jag tror det beror på kläderna och attityden. West coast shoppers tröjor, skateskor och smutsiga blåjeans har killarna. Tjejerna har också west coast shoppers tröjor, är översminkade och platinablonda. De är högljudda och odrägligt fjantiga som fjortisar allt som oftast är. Springer gärna på rälsen och cyklar på bakhjulet vid perongkanten. Jag burkar ignorera det faktum att man själv har varit sån och att det inte är så farligt egentligen. Men jag kan inte släppa tanken på att E & N en gång kommer att va 15 och kommer antagligen vara precis som dem eller liknande. Det är det som äcklar mej mest tror jag är att killarna är så ohyggligt fula och slitna så att jag har svårt att förstå hur de här tjejerna ens kan hänga med dem. Kommer E & N gör detsamma? Antagligen. Kan man som förälder rata deras killkompisar för att de är slita? Nej antagligen inte.  Jag är trångsynt som ens tänker detta, E & N måste få leva sina liv och göra sina egna val men det skrämmer mig lite att de ska göra fel val i livet.

Tillbaks till nuet! framtiden får vänta ett tag tror jag, för framtiden skrämmer lika mycket som den är förväntansfull.

När man väljer att skaffa barn så väljer man även att oroa sig förevigt för sina barns framtid. Detta är bara början antar jag.

Ohojhoj….zzzzZZZZZZZZZ!

Är helt slut och trött finns inte ett uns med energi kvar i min själ just nu. Jag sov dåligt inatt, jättedåligt. Alla mina inre demoner bestämde sig för att hemsöka mig i mina drömmar. Jag drömde nog minst 20 mardrömmar inatt och vaknade hela tiden helt kallsvettig och panikslagen, överanalyserade varenda ljud och var allmän skräckslagen sov inte många timmar alls max 2-3 Jag brukar inte ens reagera på mardrömmar vanligvis men inatt så var det annorlunda av någon anledning.  Jag orkar inte gå in i detalj på vad jag drömde men jag drömde blandannat om att åkte svävare/rymdskepp som kraschade mitt ien folksamling, att jag blev utstött och extremt mobbad, jag blev jagad av mördare som gillade att såga av benen på människor osv.

Jag mådde illa igår kväll så illa att jag nästan var påväg att spy. Inget hände men kanske var det ett omen på natten som skulle komma. Hoppas detta bara va en engångsföretelse, något som hjärnan behövde bearbeta. Annars är jag inte så sugen på att sova igen trots min trötthet.

Jag var på 10 års återträff med de gamla klasskompisarna från 9:an i lördags vilket var trevligt men smått dyrt och dåligt organiserat. Kanske var det alla gamla ansikten som triggade igång mardrömmarna?  Inte just de ansiktena, men en gång så flydde jag från det samhället och demonerna som fanns där, som jag har förträngt  och vill knappt minnas eller kännas vid.

Den känns som en logisk förklaring. Och om jag dissekerar mina drömmar så kanske de berättar min historia om att växa upp och vara missanpassad i ett samhälle som konsumerar själar och grusar ens drömmar.

Jag flydde och är glad över det, jag vill inte minnas och jag vill inte drömma om det.

Vet inte riktigt hur drömmen började men det är slutet som är det bästa ändå

”…..en fruktansvärd helikopter olycka har nyss inträffat mitt framför mej och en av mina vänner har fått sina ben avkapade av ett flygande rotorblad. Jag tar min vän och rusar till ett sjukhus med honom i min famn, jag bär honom och blodet forsar ur hans avkapade ben. Likt ett avsnitt av ER så kommer jag in på akutmottagningen och läkare och sköterskor springer fram för att hjälpa oss. När dom kommer fram så ignorerar de min blödande vän, tar ett hårt tag om mej och säger…..Vilken tur att det inte var du ”

Jag vaknade och skrattade gott över den makabra drömmen, tror mitt undermedvetna ville ge mej lite ego tankar på morgonkvisten.

”Här sitter man och ska till att smaska på sin smarriga Magnum double chocolate glass och till min fasa upptäcker jag detta när omslagspappret rivs loss…..!!!”

Vem fan har smaskat på min glass?