……

”Jag är deppig…men jag överlever…”

Helvetesnatten:(

Ohojhoj….zzzzZZZZZZZZZ!

Är helt slut och trött finns inte ett uns med energi kvar i min själ just nu. Jag sov dåligt inatt, jättedåligt. Alla mina inre demoner bestämde sig för att hemsöka mig i mina drömmar. Jag drömde nog minst 20 mardrömmar inatt och vaknade hela tiden helt kallsvettig och panikslagen, överanalyserade varenda ljud och var allmän skräckslagen sov inte många timmar alls max 2-3 Jag brukar inte ens reagera på mardrömmar vanligvis men inatt så var det annorlunda av någon anledning.  Jag orkar inte gå in i detalj på vad jag drömde men jag drömde blandannat om att åkte svävare/rymdskepp som kraschade mitt ien folksamling, att jag blev utstött och extremt mobbad, jag blev jagad av mördare som gillade att såga av benen på människor osv.

Jag mådde illa igår kväll så illa att jag nästan var påväg att spy. Inget hände men kanske var det ett omen på natten som skulle komma. Hoppas detta bara va en engångsföretelse, något som hjärnan behövde bearbeta. Annars är jag inte så sugen på att sova igen trots min trötthet.

Jag var på 10 års återträff med de gamla klasskompisarna från 9:an i lördags vilket var trevligt men smått dyrt och dåligt organiserat. Kanske var det alla gamla ansikten som triggade igång mardrömmarna?  Inte just de ansiktena, men en gång så flydde jag från det samhället och demonerna som fanns där, som jag har förträngt  och vill knappt minnas eller kännas vid.

Den känns som en logisk förklaring. Och om jag dissekerar mina drömmar så kanske de berättar min historia om att växa upp och vara missanpassad i ett samhälle som konsumerar själar och grusar ens drömmar.

Jag flydde och är glad över det, jag vill inte minnas och jag vill inte drömma om det.

Den lilla transformers nörden

”Blott 5 år gammal så var jag en stor transformers nörd, hade allt och var helt uppslukad av dess robotar. Min far och mor gjorde allt för att skämma bort mej med diverse Transformers figurer och jag var den lyckligaste lilla pojken i hela världen. Nu såhär i tider då den nya transformers filmen gått upp på bio så kan jag inte bli annat än nostalgisk.  Bilderna nedan representerar en liten pojke som endast brydde sej om sina leksaker, intet ont anande att världen kan vara grym och orättvis. Jag var en lycklig liten pojke just då när bilderna är tagna, att den grymma världen sedan kom och tog denna lilla glada pojke existerade inte.

……Jag var bara en vanlig pojke och jag gillade mina leksaker……

”Jag fick Scorpinoc i julklapp (den onda robot scorpionen i tranformers). Jag minns att det var det största paketet jag någonsin sett och jag har nog aldrig blivit så lycklig för nån julklapp. Pappas ölkagge till höger föressten

RIP Tusse 1993-2009

”Inatt somnade min underbara skinkälskande och fd 9 kilos tungviktare katt Tusse in. Han skulle nu till sommaren blivit 16 år gammal.  Bättre katt och kamrat får man leta efter och jag mfl kommer att sakna honom enormt mycket. Hoppas du får mycket skinka i katt himlen min käre vän.”

Att se döden rakt i ögat

Idag träffade jag en herre, en herre som var gammal och skröplig. Denne herre var 80 + och hade en massa besvär, problem med att gå, höra osv….vanliga problem som tillhör det faktum att åldras. Han var ledsen och bitter över vad livet och vad ålderdomen hade gjort med honom och hans hälsa. Jag kände mej ganska sorgesen när han berättade om hur svårt han har det och hur mycket problemen ställer till det för honom, han förbannade livets gång. Jag kunde se mig själv i honom, jag kommer säkert att bli den där mannen en gång i framtiden. Jag har aldrig gillat tanken på att åldras och vet inte om jag någonsin kommer att komma att att acceptera det faktumet heller.

Jag tänkte idag efter mötet att det som skrämmer mej mest är det ”mantrat” som alla runtomkring en säger hela tiden ” Tänk vad tiden har gått fort”. För jag vet att när man säger den meningen så syftar man på att livet i sitt stora känns som en sekund när man tänker på det. Som om jag var där igår och är här nu. Jag vet redan nu att det är så det känns och att det är så jag kommer att känna när jag sitter där och är 80-90 år gammal och redo för det sista ”partiet”. Jag vet också att det borde va löjligt att tänka så långt i förväg men gör det ändå, jag får panik när jag nuddar vid ämnet och enorm ångest för åldrandet. Allt verkar bara existera i minnet och det nått jag aldrig kommer att få något grepp om.

Att åldras och slutligen dö är ett ämne som jag hur än försöker att undvika så går det inte, det är en del av livet som jag hatar enormt mycket. Alltid när jag börja grubbla i dessa banor så kommer jag till slutsatsen att det drabbar alla. Jag är och kommer inte att bli ett isolerat fall och jag finner tröst i det. Men när det dyker upp någon som denne herre så kommer slaget åter tillbaka och sänker mej totalt. Jag försöker alltid resa mej upp och ta tillvara på tiden som finns efteråt, men det är svårt. Jag borde leva mer i nuet och leva varje sekund fullt ut. men nånstans så sitter man där och längtar tills det blir helg eller tills lönen trillar in. Och det har med problematiken att göra för ju mer jag längtar efter nått desto mer fokuserar jag på att få tiden att gå snabbare så att jag kommer dit, vilket gör att jag inte tar tillvara på livet utan bara strävar framåt och det är inte dit jag vill egentligen. Flummigt javisst men ändå tänkvärt.

På vägen hem från jobbet så försökte jag verkligen känna efter hur det är att leva i nuet och att ta tillvara på tiden, även om det är en trist transportsträcka. Detta är en reaktion på vad jag kände idag och jag vet att jag kommer att falla ifrån och gå tilbaka till ”dödatid” läget igen tyvärr. Men jag ska göra mitt bästa för att inte hamna där igen.

Ett ämne som plågar mig så mycket och ingen lösning än så länge

Fan jag gillar inte detta

Bihåleinflammation:(

Jag är riktigt trött på att skriva dessa inlägg, men måste pränta ner fanskapet jag lider igenom på nått ställe

Jag är sjuk….IGEN….

Jag har varit förkyld sedan 3 veckor tillbaka, det började med en förkylning övergick i magsjuka och åter tillbaka till förkylningen. Och nu har det eskalerat i nått som jag tror är bihåleinflammation. Jag har skitont i kinden, som migrän fast i kindbenet. Jag lider fruktansvärt mycket av detta och har haft det sen i söndags. På morgonen innan jobbet har jag startat upp livet med smörgås + ett glas Alvedon enbart för att orka med morgonpasset…det känns inte som ett värdigt liv riktigt det är ett under att jag klarat av att arbeta under dessa förutsättningar. Just nu så har jag skitont och har feber, det är svårt att koncentrera mig på annat än smärtan….har tagit en Ipren för 5 minuter sedan hoppas bara den hjälper.

Jag har ringt sjukvårdvårsrådgivningen ikväll och de tyckte jag skulle komma till en jourläkare imorrn. Hoppas det ger mej ett botemedel.

Jag är trött på min sjukdomsdrabbade kropp, min omgivning och främst L är trött på mitt klagande över hur pissigt jag mår. Känns som om jag går mej själv och alla andra på nerverna.

Stundtals denna vecka har jag faktiskt önskat att döden skulle komma och hämta mej alá Bergman style.

På jobbet har jag hållit skenet uppe och kämpat stenhårt för att dölja att jag lider…så ska det inte behöva vara..jag vill jobba och därför har jag inte velat sjukskriva mej utan bara kört på till orken tagit slut.

Jag är inte lycklig och vill bara vara frisk återigen:´(

It came back to me:(

I höstas hade jag en så fruktansvärd huvudvärk som höll isej i 2 veckor. Jag var totalt knäckt och kunde inte tänka en enda vettig tanke. All min energi var koncentrerad på smärtan och att överleva typ. Jag fick tom besöka akuten, röntga hjärnan, göra otåliga tester och gör peka på näsan övningar i en isolerad rum på infektions avdelningen 1 dygn utan resultat och läkare visste fasiken inte vad det kunde bero på. Skrev ut mig med förklaringen manlig form av migrän. Jag köpte aldrig det, och dagen efter utskrivningen så kände jag att det ”small” till inuti nacken och efter det så försvann alla symptom. En nerv i kläm anser jag vara den rätta anledningen till problemet.

Men nu är det tillbaka typ har ända sedan i söndags känt mig förvirrad, nedstämd, orkeslös,utmattad och med en kraftig huvudvärk lokaliserad på höger sida av mitt huvud, det kom smygande för att sedan eskalera igår förmiddag. Det är samma symtom som jag hade i höstas, och det har bara eskalerat med dagarna Igår och idag var det värst och fördjävligt rent ut sagt. Har inte kunnat framkalla en enda vettig tanke och allt känns bara som mos i mitt huvud. värktabletter har hjälpt men som sej bör så har huvudvärken kommit tillbaka när tabletterna slutat verka. Det värsta är att jag inte kan fungera som människa och mitt minne känns påverkat, har haft svårt att minnas saker som sagts eller dylikt. Vette fan vad det beror på men det är inte skoj iaf,  ikväll så har allt känts bättre och jag känner mig ”normal” men jag vet liksom inte hur morgondagen kommer att se ut eller nått, hoppas verkligen att det inte håller på lika länge denna gång.

Urk, jag är uppriktigt ledsen över att jag har varit en jobbig klagande martyr med dåligt humör mot min omgiving de senaste dagarna. Jag ber verkligen om ursäkt för min grinighet och min nedstämdhet.  FÖRLÅT!

Hoppas detta löser sej och att det faktum att jag mår bra ikväll är vändningen på detta besvär. Borde ringa nån huvudnackevetallt doktor och ta reda på vad problemet kan va och om det går att lösa på nått sätt, känns meningslöst att sitta och vänta in att en nerv ska ”ploppa” tillbaka.

Sömnbrist och jävulskap

Ohojhoj!

Är för närvarande helt knäckt själsmässigt och orkesmässigt, har inte sovit bra på en hel vecka eller nått i den stilen. Har svårt att somna in på kvällarna och när jag sedan lyckas somna så vaknar jag lite senare mitt i natten och är klarvaken tills det är dax att gå upp dvs kl 08:00 Uppskattningsvis så sover jag max 3-4 timmar totalt per natt och det suger verkligen all livslust ur mej. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt problemet heller, ska försöka gå och träna idag och se om det hjälper men är smått rädd för att det kanske blivit lite av ett psykologiskt problem med insomningen. E o N har inte heller sovit bra men det middagssömnen som krånglat för dem, det är då jag skulle behöva ta igen nattens förlorade sömn. Dom har pressat sina rutiner och vägrar sova mer än 1,5 timmar vilket är för lite iaf för min vila.

Dessutom så är jag missnöjd med min klippning som jag gjorde igår. Håret är för långt och för konstigt, jag och min frisör verkar inte ha samma uppfattning om hur min frisyr ska se ut längre, hon kör sitt eget race och skiter i mina åsikter  funderar på att byta frisör till nästa gång.  Vill nu gå tillbaka och be henne göra rätt men är osäker på hur jag ska förklara för min frisör och om man måste punga ut med mer pengar för att få det fixat.

Ingen bra vecka det här Bläurk!

Beam me up scotty!

Gammal och ensam!

Så känner jag mej, gammal och väldans ensam Jag borde bli flitigare på att hålla kontakt med mina vänner innan alla försvinner helt och hållet. Har dessutom massa ångest för att jag var en dålig och otrevlig människa och kompis i gymnasiet, känns pissigt och onödigt nu såhär i efterhand…..Men men….gjort är gjort

Hmmm deppigt och trist.

Ska tröst äta kakor och bli tjock.