So you like the evil and the ghosts!

Happy Halloween you assholes;)

Halloween utan slagdängan från The 69 Eyes bästa album Paris Kills  ”Don´t turn your back on fear” är ingen halloween, inte för mej iaf. Jag ska nämligen inte festa med goblins och spöken, eller för den delen heller dansa på gravar denna helg. Men ni som ska glöm inte att spela detta konststycke!

(Fan 69 Eyes sluta upp med er nyfunna fjortis amerikaniserade kommersialiserade rock bullshit musik och återgå till er enkla men ack så svängiga Goth rock! Kanske men bara kanske då kommer jag att lyssna på era NYA skivor igen)

Jehovas försvann som en vind:D

Nu är det såhär att jag sa upp bekantskapen med jehovas vittnen för några veckor sedan, jag tyckte medlems avgiften verkade vara för dyr och jag kände att jag kanske vill ha blodtransfusioner nån gång i framtiden. Dessutom så är jag inte av den sorten som vågar gå och knacka på andras dörrar för att pracka på dem mina åsikter, det har jag denna blogg till.

Men jag kan inte släpppa det här med jordens stundande undergång och har bestämt mej för att ge mej ut på en resa genom nyhetsträsket och världen allmänt, allt i mitt sökande efter tecken på att jorden är på väg rakt upp i mumindalen.

Dagens tecken och nyheter som kan tyda på förfallet är nära äro  (tror tom att Jehovas skaulle ha reagerat på dessa nyheter).

Idol Kevin tvingas sjunga på Svenska

Turkiskt fartyg kapat av pirater

Brolin får inte tillbaka sitt tillstånd

Oasis till Sverige

Guns N´roses släpper singel efter 14 år

Godnatt!

Till vildingarnas land!

Jag har letat livet ur mej efter denna raritet, Maurice Sendaks Till vildingarnas land. Och nu äntligen har den anlänt. Det är lika mycket en födelsedags present till Elly och Nadja som det är en nostalgisk minne från min barndom. Det var nämligen den boken jag var lika förtjust som rädd för när jag var liten. Eftersom att mina föräldrar aldrig trott på att spara saker av nostalgiska skäl så har denna bok försvunnit för länge sedan, men jag är nuförtiden på jakt efter alla de prylar jag hade kärt som pojkspoling. Tänkte E o N kanske kan få uppskattning av de sakerna också. Detta får bli den första av fler att komma nostalgiska saker:)

Dom är för små för att uppskatta den nu…men en dag så:)

Föressten det kommer en filmatisering av denna bok nästa år:)

It´s so sad!

Ohojhoj!

Idag fyllde Elly och Nadja år och jag har känt mej ganska sentimental. Första gången jag kände Elly och Nadja sparka inifrån Lindas mage var i hennes gravidetsvecka 16, det var mitt på natten och det var jag som var den tursamme som fick uppleva det ögonblicket med min hand. Jag insåg redan då och tidigare att jag verkligen älskade de där små liven väldigt mycket. Jag skrev en enligt mej vacker sång ”From the cradle to the grave” till mitt musikprojekt Darkest july nån av dagarna efter. Den handlade om livet och döden och det ögonblicket jag upplevde med dom och den kärlek som jag redan då kände för dom. Men främst så handlar den sången om att jag insåg att jag inte kommer att finnas kvar föralltid för dem och det är en väldigt konstig och obehaglig känsla som gör mej väldigt rädd (nått man kanske inte ska tänka på egentligen men jag tänker på det jämt och ständigt). Min relation till åldrandet och döden är en ganska komplicerad historia och har framkallat väldigt mycket ångest hos mej under många år. Men när jag skrev denna låt så var det ett sätt att bearbeta den sorgen och min ångest. Det är i grund och botten en kärleksförklarning till Elly och Nadja fast texten kanske är lite väl makaber, men jag vill att dom ska veta att jag aldrig nånsin vill lämna dom och att jag finns hos dom föralltid.

Här är låten, tillägnat Elly Aveline Lava och Nadja Annibell Alice.

Darkest July – From the cradle to the grave

28:e Oktober:)

Idag är det den 28 oktober, en för alla andra kanske en vanlig dag som inte är värd att notera särskilt mycket. Men för mej och Linda så är denna dagen ganska speciell på två sätt. Exakt för ett år sedan befann vi oss i en situation som var väldigt märklig och underbar på en och samma gång, många känslor och tankar flög igenom mitt och garanterat Lindas huvud vid den här tidpunkten. Det är nämligen så att våra två små vackra flickor Elly och Nadja föddes den här kommande natten och vi förlovade oss för 3 år sedan på Kåren (till de ljuvliga tonerna av The Kristet Utseende:P).

Det är rätt skrämmande att tiden går så fort, för ett år sedan så var Elly och Nadja endast nykläckta och antagligen väldigt förvirrade över vilken värld de hade hamnat i. Och nu så är de på god väg att lära sej gå och är hur coola som helst:) Sen att jag nu istället har tre personer i mitt liv som jag avgudar och älskar över allt annat betyder så oändligt mycket.

Jag är väldigt glad över det livet jag har tillsammans med Linda, Elly och Nadja och skulle inte byta det mot nånting. Att jag och Linda förlovade oss för tre år sen var kanske början på allt det här vi såg en framtid med varandra, och jag har alltid känt att allt jag har gjort tillsammans med Linda som att flytta ihop och skaffa barn varit rätt och det har känts rätt. Antar att det är så det ska va:)

Jag har haft väldigt mycket tur och är väldigt lycklig att det är vi, älskar dej och er<3

Föressten Grattis mina små monster!

Goddammit jag är trött men duktig!

Ohojhoj!

Har inte riktigt haft tid att skriva nått här. Har inte tid nu heller men tänkte ta en paus från mitt inredningsarbete och ge mej själv lite beröm för att jag har varit duktig och monterat ner ett vardagsrum. Och för att jag slitit som ett blötdjur dom senaste dagarna när både jag och Linda monterat upp det nya vardagsrummet:)

Ikväll så är Linda ute och svänger sitt lurviga, medan jag organiserar och försöker vara så smart som möjligt  när all krimskrams ska tillbaka på sin plats eller på en bättre plats än förut. Men hursomhelst allt är inte färdigt men jag kan säga så här, vi har pimpat (på svenska Torskat??) upp vårt vardagsrum och nu ser det riktigt bra ut. Notera missbruket i texten av detta namn, beskrivning av ett rum i lägenhet hus osv, ordet VARDAGSRUM. Om nån inte är införstådd med vardagsrummet som form så kan man enligt wikipedia läsa följande…

Under 1900-talets första hälft började vardagsrum användas som benämning på de umgängesrum som tidigare kallats salong och finrum i stadsvåningar och sal på landsbygden. Även i mindre lägenheter började det största rummet att kallas vardagsrum, även om det i många familjer på grund av trångboddhet inte kunde användas som ett renodlat umgängesrum. Vardagsrummet var under 1900-talets första hälft ofta platsen för familjensgrammofon och radio, senare kompletterades dessa med en TV-apparat.

Under 1960- och 1970-talet tillkom i villor ett sekundärt vardagsrum, ett allrum eller en gillestuga, som var avsett för vardagligt umgänge vilket ledde till att vardagsrummet återfick något av finrummets egenskaper. På 1980-talet blev glasbord moderna som soffbord.

Svenska vardagsrum möbleras ofta med en sittgrupp som kan består av en soffa (ofta en hörnsoffa) och en eller flera fåtöljer, vanligen grupperade omkring ett soffbord, med hushållets största TV-apparat i blickfånget. Många har också en bokhylla och en stereoanläggning i vardagsrummet. Ett arv från finrummet är att vardagsrummet ofta har parkettgolv – om det inte byttes ut mot heltäckningsmatta under 1970-talet.

I större vardagsrum kan det även finnas en matsalsmöbel som enbart används vid högtidliga tillfällen. I många lägenheter ligger balkongen i anslutning till vardagsrummet.

Slutsats vårt vardagsrum befann sej nånstans i limbo mellan sent åttiotal/tidigt 90 tal men nu jävlar har vi sparkat in dess röv in i 2000 talet. Fram med foliekläderna om ni ska hälsa på:)

Godnatt!

Vårt vardagsrum ska bort!

Ohojhoj!

Det är nämligen på det här sättet…jag och Linda har tröttnat på vårt vardagsrum, alltså möblerna som utgör vardagsrummet. Vi tröttnade egentligen på ”skräpet” för länge sen, men eftersom att vi är en av de segaste varelser som existerar så har mycket lite hänt på den fronten. Men nu jävlar ska skräpet bort!

Det som vi stör oss på är inte bara det att det ser billigt och opersonligt ut, möblerna är även förbannat klumpiga och opraktiska när barn finns med i bilden, JYSK kan fan inte designa möbler. Liksom ett vitrinskåp av tunnaste glas är bara som uppgjort för att en unge ska krossa. Vi har redan kollat ut substitut till vårt vardagsrum, i ren enkelhet så kan man säga att vi är ute efter ett totalt stilbyte och varenda liten möbel som vi äger och har just nu ska antingen säljas eller brännas på bål inom de närmsta veckorna.

Har man familj så kan inte hemmet se ut som en sjaskig studentlya!

Så om det är nån tok som råkar av nån anledning hamna i min blogg (Ni som tidigare av nån outgrundlig men smått roande anledning blivit hänvisade hit via www.Porn-digest.com undanbedes kanske) och är intresserad av att skaffa tämligen fula och opraktiska möbler till ett fantastiskt billigt pris. Så skriv en kommentar om varför ni vill ha dom och utsätta er för dom så skickar jag bilder på stört.

MacGyver

Ohojhoj!

Den här kvällen går i Macgyvers anda!

Sedan jag blev sjuk så har mitt nackhår vuxit nått så infernaliskt. Jag lyckades med bedriften att odla en tvättäkta hockeyfrilla på typ 5 veckor!! och inte fan blev jag duktig på att bygga domedagsvapen av en fällkniv och en påse nötter som MacGyver, man kanske måste ha frillan lite längre innan man får sånna skills!

Jag orkade inte vänta och nu så är den avvecklad! Tack älskling för klippningen!

Aldrig mer!

ALDRIG MER!

A-ha!

Ibland så kan en enkel mening eller ett enkelt ord få en att minnas nått man glömt och något man saknat. Det hela började med att jag skrev en rubrik ”Summer moved on”, och igår så slösurfade jag på facebook och råkade se att Lindas syster Kickis status var”Stay on these roads”.

A-ha! Genast så började jag tokleta reda på allt som hade med A-ha att göra. Återigen så återupplivades den gamla rostiga kärleken till detta band. ”Take on me” är tillsammans med ”Sinead O connors – Nothing compares to you” mina första musikvideo upplevelser, blott 5 år gammal var jag när jag kom i kontakt med MTV och dessa musik videor. Så A-ha har en självklar plats i mitt hjärta, dessutom är jag inne i en 80 tals period igen. Jag är en sann 80-tals periodare!

Kan inte riktigt välja favvolåt, men för nostalgins och den fantastiska videons skull så måste jag ta ” Take on me”

Vassego!

Jag har blivit gammal och bitter!

Ohojhoj!

Har insett en sak tillslut, en ganska skrämmande men även roande sak.

Jag har blivit gammal och bitter! Ni har tidigare kunnat läsa om mina svåra aggressionsutbrott på grannarna ovanför. Jag har hoppat och bankat i taket, svurit och varit arg som gäng försupna feminister på fest i playboy mansion, planerat hämdattacker osv. Jag tål dem helt enkelt inte! Men har kanske insett att dom  inte är så farliga egentligen. Dom för nog egentligen inte mer oväsen än gemene man, det är nog mer mej problemet ligger hos därav min insikt i att jag är gammal och bitter.

En gång i tiden var det jag som var den där högljudde och nonchalanta grannen som förde oväsen i tid och otid. Gillade även och mer än gärna att festa till gryningen och volymknapp på stereo apparater gick enligt mej bara att vrida åt ett håll. Jag var odräglig och odödlig allt på en och samma gång.

Men sen jag fick barn så har irritationsmomenten i min vardag ökat markant, allt från festande ungdomar, ungdomar som tar hissen trots att de kan gå, folk som åker (gratis)buss med sina tre/fyra åringar i barnvagn trots att barnen kan gå själva, Folk som vill ge goda råd jag inte vill ha! listan kan göras lång. Det mesta handlar om min egoism och att jag vill ha lugn och ro och att världen ska respektera att jag vill ha lugn och ro, eller allt handlar väll i grund o botten om att jag vill att Elly och Nadja ska ha lugn och ro när de ska sova eller när vi tillsammans behöver ta oss nånstans.

Jag antar att irritationsmomenten blir fler när man slutar vara så egoistisk och faktiskt ger större delen av sitt liv till sina barn. Man vill ju deras bästa och endast det bästa duger åt dom + efter en hård dags arbete med barnomsorg så vill jag faktiskt ha lite lugn och ro.

Kan se mej själv som gammal ”Hutta” åt ungdomarna som spelar ”dunka dunka” musik, min bitterhet kommer nog sätta sej djupt innanför min hud innan E o N flyr hemmet. När jag tänker efter så gillar jag faktiskt tanken av att vara bitter det är kanske inget fel med det…..jag är bitter, jag är Tommy!

(De Flodhästar till Kent spelande satanister som bor ovanför oss bestämde sej idag för att de skulle dansa!!! gissar på att dom spelade det där förbannade dans spelet som finns till PS2. Trodde fan ett tag att huset skulle falla ihop, jävla tjockisar! Snart kommer hämden!)