Jag har länge trott att mitt yrkesval var en ren slumpmässigt val. Att bli tandhygienist har inte känts riktigt synonymt med den personen jag är eller det livet som jag levt. Men under en lång resa med tåget hem så föll alla bitarna på plats. Om jag ser tillbaka på min barndom och upplevelser som format mig och min relation till tandvården och tänder så känns det som om livet kanske banade väg eller gav mig en knuff i denna riktning.
Som liten pojk så visste min mor inte bättre än att ge mig nyponsoppa i nappflaska både dag och natt vilket resulterade i att mina mjölktänder totalförstördes redan vid tre års ålder. Jag minns såklart inget av detta men historien har hängt med mig hela mitt liv, jag fick dra ut flertalet tänder under narkos. Här börjar kanske historien? Jag var en rädd liten pojke, min mamma skrämde uppenbarligen livet ur mig och skapade en enorm fobi för tandläkare och allt som hör därtill. Jag vet detta för att jag har läst mina journal anteckningar från 80 talet där det tydligt står om vilken negativ inverkan min mamma hade på mig. Hon sådde ett frö som skulle växa och uppta en stor del av mitt liv. Jag var livrädd, vägrade gå till tandläkaren, misskötte mina tänder och åt godis som en missbrukare. Den rädslan stal enormt mycket energi från mig och spann utom kontroll jag hade återigen stora hål i mina permanenta tänder som 7-8 åring osv och vägrade laga, blev remitterad till barnspecialister och där fick jag förbli tills jag övergav tandvården som fri 19 åring.
En annan sak som präglade mig under min uppväxt var mina föräldrars ruskigt dåliga tänder, de genomgick flertalet behandlingar men deras tänder förblev dåliga och som barn/ungdom så skämdes jag i så stor mån att jag nästan vägrade ta hem vänner på besök pga av deras tänder. Mitt fokus var skevt, men var ändå lokaliserat till deras munnar inte deras personlighet. Jag levde med rädslan om att få lika dåliga tänder som de och skammen över deras misslyckande.
Nu är detta inga originella historier utan var och varannan har ett särskilt förhållande till tandvården, skillnaden är kanske att jag flyttade fokuset och hittade ett sätt att hantera det som jag fruktade mest dvs att bli det som jag fruktade.
Jag sökte ändå tandhygienist utbildningen lite av en slump som ett test. Nu känns det helt rätt, det är detta jag ska hålla på med.
(Utelämnar kanske lite för mycket av mina föräldrar, sorry)
Helt underbart the Zombeatles!”
Jag brukar inte ens reagera på mardrömmar vanligvis men inatt så var det annorlunda av någon anledning. Jag orkar inte gå in i detalj på vad jag drömde men jag drömde blandannat om att åkte svävare/rymdskepp som kraschade mitt ien folksamling, att jag blev utstött och extremt mobbad, jag blev jagad av mördare som gillade att såga av benen på människor osv.
